nadjas

Mina vänner, jag minns. Jag minns alla stunder, allting kommer tillbaka till mig som en våg. Det känns som om mitt liv spelar sig framför mina ögon, mitt och inte hans. Så många år har gått och att något sånt här ska föra våra familjer tillsammans igen är tragiskt, patetiskt. Har vi varit för fega för att ta kontakten igen och låtit ödet bestämma när det skulle bli av? Kanske. Eller så verkar det nu och då är det väl bara att tugga och svälja. Vi har lyckats tugga, men tuggan har fastnat i halsen och jag tror vi alla kommer att kvävas långsamt. Kommer vi någonsin lyckas svälja?



"En 27-årig man hemmahörande i Haninge skulle köra om en bil i Farsta strand i södra Stockholm. Men det gick för fort, och motorcykeln fick sladd och flög in i ett staket. – Det blev en fruktansvärd smäll, säger Jonas Hilding på Söderortspolisen. Mannen fördes till sjukhus med ambulanshelikopter, men hans liv gick inte att rädda."

Igår omkom tre stycken i trafikolyckor på tre timmar. Det är vad det står i tidningarna, men alla är inte inräknade och hur många kommer dö idag. Abbe var en av de tre som dog igår. Han vart 27 år och hade precis köpt den förbannade mc. Den förbannade mc som alla varnat honom för. Jag träffade honom igår när han precis köpt den. Han stod där stolt över sitt nya köp och hans lillebror stod brevid och tittade stolt på sin storebror. Sin storebror som idag inte finns längre.

Mina vänner, minns ni att jag berättade för några av er att jag haft en dröm. Sista natten i Spanien hade jag en hemsk dröm. Jag drömde att jag träffat Sakina, Abbes syster, på parkeringen. Jag var med min mamma och min mamma frågade om och om igen hur det va med dem, om de behövde något eller om vi kunde hjälpa de med något. Förvirrad hade jag frågat min mamma vad som hänt och hon sa att Abbe hade dött. Samtidigt som detta utspelade sig hörde jag min pappas röst i huvudet. "Fråga om de behöver något. Säg att vi finns där för de."
Mina vänner, igår så blev detta verkligt. Vi träffade Sakina på parkeringen. Beklagade sorgen, frågade om de behövde något och strax därefter ringde min pappa och sa att vi skulle gå upp till de och fråga om de behövde något.

Igår var en mörk dag för oss, och jag beklagar verkligen sorgen. Vad mer kan man säga...
Vi förlorade en son, en bror och en vän.