fuerza chile ♥

Har gått runt de senaste dagarna i ovisshet. Har inte vetat hur dem mår, om de är skadade, om de har ett hem kvar eller om de ens lever. Nu lever jag inte längre i ovisshet, vi har fått tag på de. Min farmor, mina farbröder och mina kära kusiner. Alla mår bra, THANK GOD! Har hört från de flesta vänner som är i Chile, dock finns det några jag ännu inte vet något om. Och tyvärr är det flera som inte finns med oss längre. Ikväll hölls det en minnesstund för alla som fallit offer för 8.8 jordbävningen. Plattan var full med chilenare och andra som visade sitt stöd. Det sjöngs folkvisor, nationalsången och det hölls tal.




brev

När jag kom hem gav mamma mig ett brunt brev som kommit till mig. Jag tar det och börjar öppna när hon tar det ifrån mig och säger "Du kan inte öppna den ju!! Kolla igen och se vad det står. Du kommer förstöra överraskningen annars". Jag vred och vände på det där kuvertet tills jag hitta anledningen. Öppnas den 14/2. Så här dags på dygnet fungerar inte huvuddatorn i Nadja-kontoret. Jag såg varken det lilla meddelandet och jag förstod heller inte att det är nu på söndag jag kan öppna det. Trodde det var någon gång i maj. Som sagt det har varit en lång dag!

Mamma har gissat vem det är, pappa har gissat vem det är och de har skrivit ner det på en lapp och lagt det i ett kuvert tillsammans med mitt brev. De tror de vet och tycker jag är dum som inte fattat.



I wonder who it could be from...


till cattie!

Nu sitter jag i skolan och har precis läst kommentaren jag fick av Catherine Jimenez, bosatt i Västerås för tillfället att JAG inte hann ringa henne igår men jag hann blogga. Oye hijita, jag ringde faktiskt dig igår typ tusen ggr men det va upptaget every facking time!!! Si que no vengas con cositas ;) Mhmmm vad säger du nu va. Me very sad! Grät mig till sömns igår tom buhuhuhuh. Kom tillbaka till Sthlm, då slipper vi allt det här ♥

what a crewl world we live in

Varför ska man gå igenom hemska saker i livet? Jag vet att det är en del av livet, att man blir starkare av det. Men vad vinner personen som får stå ut med hemskheterna. Igår eftermiddag blev en man påkörd av t-banan och dog - när han skulle ta upp sin mobil. Eller han som befann sig i en hiss som rasa (tack o lov överlevde mannen). Tänk att den personen i ena studen finns där och i nästa är han/hon borta. Vad är det egentligen som bestämmer vem som får överleva en olycka och vilka som inte får det?

Låt oss hålla en tyst minut för alla som råkar ut för detta. För de som får leva med att förlora någon och för de som lämnat oss.

Shit vad världen kan vara hemsk!


grattis mamita linda ♥

Idag fyller min mor år. Min underbara, starka och allt för envisa mor. Te quiero con todo mi corazón!
Så typiskt att du som förtjänar det bästa ska få en födelsedag som denna, men det kommer lösa sig och förhoppningsvis kommer vi kunna ge dig det du förtjänar snart. Det som vi hade planerat till dig.

And damn you papi! Jag ber för dig och tänker på dig. Bli bra, vi behöver inte det här just nu, vi behöver dig! Du förtjänar inte det här, att det ska komma så plötsligt :(

Pero como olvidar si me enseñaste a volar
Si hoy por ti puedo andar caminos sin tropezar

Till min mor och far ♥



jag skrattar idag, kanske gråter jag sen

Skola. Känslor. Chock. Så kan man nog summera dagen. Det har varit en slitig dag. Livet bara slänger på oss en massa skit när vi minst behöver det.

Ta inget för givet. Att förlora en nära på det sättet är jobbigt. slitsamt. chockerande. precis som dagen varit. Jag beundrar hennes mod att gå in i klassrummet efter att ha fått nyheten, jag beundrar hennes lugn som hon haft efter det. Vi kände oss alla på oss vad som hänt men hoppades på det bästa. Vi fick tyvärr våra värsta farhågor bekräftade senare. Life is a bitch! But I will pray for you.

Jag har en ny syn på hösten. Hösten är en tid för sorg, för att sörja över det vi inte längre har, sörja över de som vi har förlorat.


Var stark, vi tänker på dig...


Shaggy & Scooby

Har jobbat fyra dagar i streck. Hade varit så mycket enklare om jag flyttat hem till familjen. Igår var det första gången jag åkte och hämta Sebastian på föskolan, var vettskrämd! "Tänk om han springer ifrån mig! Tänk om han blir kvar på T-banan! TÄNK OM JAG INTE HITTAR HONOM PÅ SKOLAN!"
Ja som vanligt oroa jag mig helt i onödan. Jag hittade honom bland alla miljoner barn på skolan och han lyssnade och var jätte duktig...igår. Today it was a hole other story. Så fort vi satt oss på bussen från Ropsten skulle han börja gnälla och tjata om att han ville av i Lidingö C. När han förstått att jag inte gick att övertala satte han sig på golvet och börja tjura. Sen när vi gick av såg jag att han var helt svart i ansiktet efter att ha pillat på nåt under busstolen. Och så ville han inte gå över bilvägen så jag fick bära över honom. Det var inte okej! Nu har jag ont i ryggen och är sjukt trött. Men jag tycker ändå om honom. I just can't resist the feeling.



(Det här var när han var riktigt gullig på T-banan och ville ta en bild på oss :] )



"Nadja, jag är vid mammas och pappas dörr jag lovar jag lovar. Kom hit snälla snälla, det är sant det är sant"
(Gullunge, det är hans favvoreplik när vi leker blindbock)


vad ska man säga

Dagens horoskop: Du bör lära dig att att prioritera bättre. Det är inte mängden uppgifter, som stressar, utan däremot sättet, du hanterar dem på.

Det hade inte kunnat komma lite tidigare kanske så hade jag nog blivit lite klokare -.-

fredagsmys

Har suttit och bara funderat i min ensamhet. October sky har gått i bakgrunden och nu när den är slut insåg jag att jag borde ha kollat på den. Den verkade bra, någon som sett den?

Jag behöver förändringar i mitt liv. Började med att skapa kategorier på min blogg. Läste gamla inlägg och la märke till hur mycket jag lovat mig själv. Speciellt när det gäller skolan. De problemen jag hade med skolan då har jag även nu. Tragiskt egentligen, men finns inte mycket man kan göra över nu. Haha,  hade även lovat mig själv att byta ut det här skit skrivbordet. Det har ju heller inte blivit av haha. Nu är det sent och jag behöver sömn. Får se hur taggad jag är på att börja med att förändra mitt liv imorgon.

Underbar reklam. Jag vill ha fredagsmys, varje dag, with my special ones.


när ytan blir viktigare än innehållet

Nu är det såhär att jag struntade helt i den sista uppgiften jag hade kvar att göra hos Eva-Lena. Hon kan ändå inte ge mig ig, hon kan bara inte!Fyyyy.....farao.

Jag vet inte hur jag lyckades men jag lyckades iallafall dra mig till gymmet idag innan dansträningen. Bättre det än att sitta hemma och löka. På gymmet klev jag in i en väldigt obekväm situation. I omklädningsrummet satt två tjejer och pratade. Jag förstod att jag kommit in olägligt, de tystnade men fortsatte sen att prata. Den ena tjejen hade visst tuppat av eller något när hon tränat. Så de satt där och pratade om matvanor och hur man ska kombinera mat och träning för att må bra. Jag vet att det finns överallt och att det sker hela tiden, men aldrig trodde jag att jag skulle komma så nära det. Ätstörningar, usch! Eller ah jag har varit nära det många gånger, men personerna i fråga har alltid lyckats bli bra. Eller inte fattat allvaret i det alls. Men hur ska vi i deras omgivning agera. Sånt är alltid svårt och inte bara för de som drabbas. Utan även för oss som ser på. Jag iallafall är alltid rädd för att säga fel saker eller göra något fel. Gud, alla dessa frågor. Kan inte svaren bara dunsta ner på mitt huvud.

Om jag (mot förmodan) skulle bli en av de som slutar äta helt, hetsbantar extremt eller flyttar in till gymmet snälla ge mig en rak höger! Gnäller jag om min vikt som vilken tjej som helst, ge mig en menande blick och låt mig sedan fortsätta klaga. Det är skillnad människor.

en tjurskalle, en pessimist och en nadja

Det är torsdag och solen har stekt på för fullt! Våren är här för att stanna den här gången. Vårjackan är framme och solglasögon är lånade av finaste Kajsa :)

Dagen har varit helt onödig då jag försov mig till 9, kom till skolan och hade bara historia (där vi smet och åt lunch, rullade till Handen, köpte kaffe och strövade omkring) och studentmöte. Men kom självklart för att träffa mina babes men möttes av en tjurig Sanna, som inte hade någon teori om sitt dåliga humör, och en typisk Maddelusk. Jag däremot var hur glad som helst och lät mig inte påverkas av mina flicks. Jag älskar ju er ändå, hihi! <3

Sofia har legat hemma och vart sjuk, bli frisk. Imorgon måste du hålla mig sällskap och njuta av solen på håltimmen!

Jag efterlyser en cykel gott folk. I år tänker jag banne mig ha en cykel att åka omkring på. Om ni vet någon som är intresserad av att sälja sin fina mormors cykel till en cykel sugen tjej så är det bara att säga till! :)

lurad

Vart har det fina vårvädret tagit vägen? Det skulle ju faktiskt vara lika fint och skönt som igår. Så ja jag råkade ut för en Madde. Såg solen, tog på mig balerinaskor, kjol och allt för tunna leggins och frös ihjäl. Nu sitter jag och darrar, vilket jag gjort hela dagen, och bara längtar hem till min varma säng. Adjöss skolan, nu ska jag hem!

varning: vansinnigt beroendeframkallande

Veckorna rullar förbi allt för snabbt. Skönt med helg snart, men det närmar sig till så mycket annat också. Jag är lite smått panik slagen.

Slutade tidigt idag. Två timmar spenderade vi i skolan idag och sen kom jag hem. Ja, meningen var att jag skulle plugga. Vilket jag gör, men det går lite segt. Har tittat på Twilight, som jag inte hann se klart igår, för att bli kvitt med min lindriga besatthet. Det har funkat än så länge. Ja, jag har hamnat i Twilight hysterin! Hemskt kanske, men nu så är det såhär det ligger till, hehe. I'm obsessed! Om jag ännu inte har gjort det så passar jag nu på att rekommendera både böckerna och filmen till er. Klart att alla inte kommer bli lika stormförtjusta som jag och gå runt och längta efter att få läsa lite mer av böckerna. För det är bara jag som har den tendensen att bli besatt av påhittade karaktärer och sen bli helt förtvivlad när boken tar slut. Men ändå, läs böckerna och se filmen. Det är värt en chans!

    



Nu ska jag koka lite thé, sätta mig här igen och göra klart det jag måste! göra och sen gå och träna.


grejen med asiater

Inget illa menat, men vart kommer alla dessa asiater ifrån. De bara kommer från...ingenstans. Det är som att leva i en skräckfilm som bara fortsätter och fortsätter! Sofia och jag hade häromdan en mycket intressant diskussion om just asiater. Varför ser de ut som de gör?

Sofia: Jag vet! När asiatbarn föds så kommer en elak elak man och draaar deras ögon åt sidorna. Därför ser deras ögon ut som de gör!
Förnuftiga jag: Jo menvisst. En man går runt och gör så med aaallaaa barnen! Låter ju jätte logiskt! Det har säkert något med naturen att göra. De har typ anpassat sig efter något.

Timmar senare...

Varför har asiater sneda ögon?
Kineser, japaner och andra mongoliska folkslag har ett hudveck, som delvis täcker ögonlocket och innersta ögonvrån. Hudvecket, som gör att ögonen ser sneda ut, är ett fettlager som troligen härrör från tiden då de mongoliska folkens förfäder bodde i iskalla arktiska områden. Fettet är ett isolerande lager, som skyddade ögonen mot kylan. Samtidigt gör vecket ögonen smalare och skyddar till viss del mot de bländande reflexerna från snö och is.

OKEJDÅ! du hade lite rätt -_-
men jag KUNDE ha haft rätt, ja?


-_-'

rubrik

Igår fick jag snapp och rensade hela min garderob. Borde göras oftare kanske då jag hittade en klänning jag såg en gång förra året och sen försvann den och en grå sjal från gina. Visste inte ens att jag köpt den :P

Jag är trött och vill hem till mamma. Jag saknar mina föräldrar så grymt mycket och vill vara med de hela tiden. Är det något fel på mig kanske?
Och är det mobbat att bjuda sina föräldrar på sin studentmiddag? Av alla jag frågat så är det bara jag som ska det. I need some help...as usual!

I'm singing oh oh on a friday night

Historia A, framkallning av bilder från i sommras, ensemble B, staden med Fabian och Sofia, donken med underbara människor (+ Amna & Linnea som också är underbara)! Det är vad som hänt idag. Inte alls som jag planerat men det slutade upp riktigt bra ändå skulle jag vilja säga. <3
Lånade hem en av skolans Nikon kameror över helgen. Tänkte vara lite kreativ och fota staden imorn igen och lite annat smått och gott.

Gjorde en hemsk upptäckt idag. Det var sjukt många som kissade lite här och där, vart jag än vände blicken. Hur kan man vara så disgusting! Jag tycker det är riktigt äckligt när man gör så! Enligt en viss person så är det en underbar känsla som man bara inte kan gå miste om (och då gäller det killar). Denna personen var då tvungen att känna på den känslan just när vi var på väg hem -.-

Jag saknar verkligen att läsa har jag kommit på. Eller just den tiden man har för sig själv när man sitter ner och läser. Jag ska ta tag i det hela och börja läsa mer. More reading for the people!

ny kamera

Jag fick ju en ny kamera av mina gulliga föräldrar. Men, den är så sjukt krånglig. Det är ju klart att jag inte orkar läsa manualen och den vill bara inte ta bra bilder. De blir överexponerade och brusiga. Varför kan inte alla kameror vara lika lätta att använda. Jag tycker om kameran och vill inte alls klaga för att verka otacksam, för det ska ni veta att jag inte alls är. Om man varit utan en kamera så länge som jag, speciellt när man älskar att fota mer än nåt annat så är man inte otacksam. Men den vill ju inte funka, fy farao!

Imorgon får jag nog allt ändå ta och slå mig ner i vår super sköna nya soffa med manualen och få skiten att fungera!

så ligger det till

Jag trodde verkligen att jag hade gjort världens tabbe. Eller det har jag men saker och ting börjar klarna nu. Det kommer ta sin lilla tid innan solens strålar skinner i mitt liv igen, men sakta men säkert kommer de komma.

Jag har min chans att göra allting rätt nu. Visst ingen är perfekt och jag kommer fortsätta göra mina små misstag (som i vissas ögon är gigantiska). Men jag ska börja göra saker rätt nu. Inga genvägar.
Beslut måste tas, vissa svårare än andra, och vissa mer självklara.
2009, jag borde inte ha välkommnat dig med med så öppna armar, nu får jag skylla mig själv.

Sanningen kommer alltid fram till slut, jag fick lära mig det den hårda vägen.

it still hurts

Jag vill och har varit på väg, men ändå är det något som sätter stopp för mina planer. Det har gått snart två månader. Nästa lördag, den 2 november 19:00 har vi fått leva utan honom i två månader. Och jag känner mig så förbaskat falsk. Falsk, dum, äcklig som person...ah, hemsk bara.

Varje dag, varenda eviga dag finns han i mina tankar, han och hans familj. Och ändå har jag inte tagit tag i det. Träffade Omar på gymet idag och han frågade om vi varit och hälsat på dem. Jag skämdes, jag verkligen undvek att svara, min mamma fick svara åt mig. Jag skäms och tar ändå inte tag i det. Sa det till min mamma sen när vi var på väg hem. Varför har vi inte gått upp, varför har vi inte gått upp som en familj iaf. Det är svårt, jävligt svårt men det måste bli gjort. Det känner jag i djupet av mitt hjärta och det gör även min mamma. Det sa hon. Jag skäms ännu mer när jag kommer på mig själva att tänka på min mamma som känslokall när det gäller det här. Hon kände honom lika bra som min pappa och det är klart hon också sörjer. Jag skämdes som en hund och ville bara sjunka genom jorden när hon sa att det inte gått en dag som han inte funnits i hennes tankar.

Vi tog upp det här med min pappa, men jag orkade inte prata mer om det. Jag vill prata om det, men har inte det. Inte med någon. Mina föräldrar fortsatte prata om honom och hans familj när det knackade på dörren. Hans mamma stod utanför. Jag vill gärna säga att jag tog tillfället i akt och kramade om henne och pratade med henne. Vill verkligen säga det, men jag var för feg. Jag lyckades inte ens öppna dörren. Sen när båda mina föräldrar stod där med henne och tröstade henne gick jag och gömde mig. Jag vågade verkligen inte.
Vad är jag för en feg människa som inte vågar säga vad jag tycker till en människa som jag ser som en i familjen?

Jag och min pappa vill gärna tro att han vakar över oss. Att det var han som fick oss att prata om honom och skickade ner sin mamma till oss. Kan det vara en bit på vägen för oss, kanske vågar vi ta steget snart...

RSS 2.0