when you look me in the eyes

Nu börjar nedräkningen för oss. Om allt går som planerat så åker vi till Spanien om 11 dagar!

Verkar som om någon har tryckt på pausknappen i mitt liv. Ingenting händer och jag saknar mina dirtbridgekvinnor. Och så ska Anela åka till Bosnien imorn, great -.- Jag får väl försöka fördriva tiden med dirtbridgemännen helt enkelt.

Drog och tränade igår efter typ tusen år, så nu har jag världens träningsverk och får ont tom när jag skriver. Men lyckats vara duktig på något sätt ändå idag. Brorsan och jag har städat hela dan och jag har tvättat kläder och lagat mat, riktiga pluspoäng till oss tycker jag. Inte varje dag som vi är såhär duktiga kan jag ju säga.

Har kännt mig ganska så tömd på allt den senaste veckan. Eller jag vågar inte riktigt låta mig själv känna för mycket. Jag vill inte bli för attached med vissa för det slutar ju aldrig bra, det är mig vi snackar om här. Men nu så verkar det gå bra när det gäller en viss person, eller vad vet jag men jag tycker det iaf och jag är inte alls van vid det. Något måste vara fel, jag kan inte ha sån tur.
Man brukar säga att problemen inte finns om man själv inte skapar dom...och det stämmer ju såklart. Allt var bra tills jag kom på att något måste vara fel. Då kom jag på en massa fel. Som sagt jag kan inte ha sån tur, det är ju mig vi snackar om! En drama-queen som analyserar allt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0