nadjas

Jag har precis kommit från min matte lektion. Ett matte prov är nu avklarat och jag fick inte panik! Kan ni tänka er. Igår kväll var jag inte panikslagen och jag var inte nära till gråten en enda gång. Och det tack vare min kära lärare Nicklas. Utan honom hade jag tagit självmord. Nej men han var jätte snäll och satt till kl 17 med mig igår här i skolan och hade förberett uppgifter och lösningar. Såna söta lärare borde alla ha, jag har en hel del men jag tänker inte dela med mig ^^

Provet var ju inte som en dans på rosor precis men ett G räknar jag med! Och mer än så begär jag inte av mig själv för tillfället :)
Jag satt även och hade ett samtal med Stephan igår. Samtal som jag ibland behöver för att klara av skolan. Vi kom fram till varför jag är så omotiverad och varför allting skiter sig i skolan just nu (för den som är intresserad). Vi ska ju fyfan ta studenten snart, det är det som är problemet. Tre år har gått så sjukt fort och det har inte alls varit som jag trott, det har bara varit bättre! Men jag tror inte jag är beredd på att ta studenten än, jag har separationsångest. För vad ska jag göra sen liksom, plugga i sthlm, uppsala eller sundsvall? Kommer jag klara av att lämna sthlm och tryggheten här om jag bestämmer mig för att plugga långt härifrån? Ge mig svar någon!!

Jag har flera gånger fått höra att vi chilenare har tendensen att skjuta upp saker hela tiden. Det är alltid mañana mañana för oss, och jag har fått ta konsekvenserna gång efter gång efter gång. Nu till lovet ska jag ta tag i EN SAK och inte göra mig själv besviken på något sätt.