there's another world inside of me, that you may never see

Mardrömmar, tankar, ångest, fruktan, sorg.
Det är vad som förföljer mig, en massa onda spöken. Jag tror jag blir galen.
Er hjälp är vad jag behöver, ert stöd ännu mer.
Feg som jag har blivit, vågar inte ens be om det personligen.
Jag brukade vara bra på det här, känslor, men vågar inte säga ett ord längre
rädd för att brista i gråt eller skylla ifrån mig. Vet att jag egentligen har mig själv att skylla på.
Jag har inte längre tid för nåt, varken för min familj, mina vänner och allra minst mig själv.
Vill bort från allt och alla, men vågar inte. Vad kommer jag då komma tillbaka till,
jag vill inte ens tänka tanken.

Jag börjar frukta alla oplanerade timmar, det är då allt kommer fram. Allt som borde göras, allt som blivit ogjort, alla jag har svikit eller kommer svika. Alla dumma tankar. När jag är med er så kommer inte det här fram.
Då kommer den berömda muren som vi alla har inom oss fram. Den som döljer allt detta.
Om jag tar avstånd, förlåt. Om jag är avvisande, förlåt. Kommer jag med dumma ursäkter, fölåt mig ännu mer.

Jag känner mig ensam. Med eller utan er.
Jag vet att ni finns där för mig om jag behöver er,
varför ska jag då känna mig så förbaskat ensam för?

Ville inte att det här skulle låta som en åh-jag-är-så-ensam-och-lessen-tyck-synd-om-mig-inlägg,
fast det egentligen blev så.

Varför ska jag alltid ursäkta mig för mina uttalanden?

Kommentarer
Postat av: anelzz

men lilla al-nädji, du kan ju alltid ringa mig :) du vet ju hur asbra *host* ja kan föra konversationer. I'ma be there

2008-03-27 @ 12:23:07
Postat av: Cattii

You have to share the world inside you, trust me it works.. men det är svårt, jag vet, när man känner sådär. Vet att du vet det men jag finns här , just one phone-call or sms away :)

2008-03-27 @ 17:55:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0