nadjas

Vilken jävla dag asså. Jag ville bara stanna kvar under täcket och sova, sova. Stanna kvar i min egna lilla värld där allting är så mkt bättre än verkigheten. Men det förstördes av väckarklockan, som jag vakna av fast mobilen va på ljudlöst, weird. Idag var jag verkligen på robot-mode. Allting gjorde jag med automatik.

Att sitta framför en dator i två timmar och försöka skriva ut EN bild är nog lite för mkt. Inte ens med digitala bilder kan jag få till färgerna rätt  -__-  Men det gick till slut, lärde mig en hel del dessutom. Slapp dag har det ändå varit. Foto hela dan.

Början på min "resa" har gått bra ändå. Hållt mig till det jag ska äta och göra. Visst kunde det ha gått bättre med vissa saker, men det är ju ändå bara första dan. Ska försöka få lite positiv feeling av Anela. Hon har tillräckligt så att det räcker till alla. Joy to the people!

Man ska glädjas med dom som glädjs och gråta med dom som gråter...eller nåt
Det var Torkels och Annas budskap idag. Hade ingen ork att åka till kyrkan idag men kände att det var bäst så ändå. Speciellt med tanke på hur jag va mot Johanna igår, ännu en gång förlåt! :P
Efter en timme så var tanken om att åka hem väldigt frestande, men vad skulle jag göra hemma istället. Jag stannade kvar och höll käften bara så att jag inte skulle säga nåt opassande. Jag skulle ha hållt mina händer i styr också, lyckades tappa ett stearinljus på soffan. Klumpig som jag är.

Det här går till alla där ute! Oavsett hur ensam man känner sig så har man ändå alltid någon där. Ibland även den man minst anade skulle finnas där...

Nu ska jag spela tetris innan jag går och sover,
buenas noches